Eurovisionsschlagerfestivalen, ishockey-VM och lite SIFO

Igår sändes Eurovisionsschlagerfinalen. Som så gott som alla vet så hölls den i år i Malmö här i Sverige. Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt över produktionen. Inte för att jag på något sätt har haft det minsta med den att göra, men sändningen var helt klart extremt proffsigt genomförd. Petra Mede var helt underbar som programledare och den ende som kanske inte borde ägna sig mer åt det han gjorde, var väl Eric Saade. Hans insats i Green Room var väl kanske inte det bästa han gjort. Men så sa han också innan sändningen att han hellre borde ägna sig åt att sjunga än att prata. Jag kan bara hålla med!

Själva tävlingen då? Favorittippade Danmark vann, medan jag själv hade två ballader (Estland och Island) som mina favoriter. Men danskarna hade helt klart en bra låt. Sverige kom på 14:e plats med Robin Stjernberg och hans låt You. Jag tycker att Robin gjorde ett bra framträdande och att han var värd en bättre placering. 

I en webbintervju i Dagens Nyheter säger Robin att han gjorde sitt bästa. Jag kan bara instämma i det. Att låten sedan inte höll sig i den europeiska konkurrensen är en annan sak. Jag tror inte heller att någon av de andra svenska låtarna (t ex min egen favoritlåt med Ulrik Munther), hade kommit så där bra mycket bättre och jag tycker nog att Robins låt var värd att komma bland de tio bästa.

Om det inte gick så bra för Robin Stjernberg, så hoppas vi att vi ändå får fira senare ikväll. Då ställs vårt kära ishockeylandslag Tre kronor mot skrällnationen Schweiz i VM-final. Jag både hoppas och tror på svensk vinst!

Avslutningsvis så har det kommit en ny SIFO-undersökning. Glädjande i den är att Folkpartiet går framåt och att Sverigedemokraterna går bakåt. Alliansens sorgebarn, Kristdemokraterna, får bara 2,7% i den här mätningen. Det är inte bra, men sett ur ett statsvetarperspektiv väldigt spännande!

Sorg, ilska och en förening som inte borde ägna sig åt partipolitik

Den vecka som snart är till ända fick för mig en oerhört känslosam inledning. Som årskortsinnehavare vid AIK:s hemmamatcher i fotboll på Friends Arena, så var det inte bara jag som grät en tår över den makalösa tillställning och fantastiska hyllning som hölls för AIK:s avlidne målvakt Ivan Turina. Jag läste om Ivans bortgång på nätet när jag satt på jobbet och jag hade ärligt talat väldigt svårt att göra något mer nyttigt under resten av den dagen.

Vila i frid, Ivan! Tack AIK Fotboll för en fantastisk uppvisning i en extrem svår stund för oss alla i klubben och tack till alla andra klubbar, inte minst IFK Göteborg, som innan matchens start ställde upp mangrant för att det hela skulle bli extra värdigt.

Något som man också kan fälla en och annan tår över, fast på ett helt annat sätt, är regeringens utredare Bo Svenssons förslag om idrottsaktiebolagens betalningar för polisbevakningar. Svenssons utredning anser jag är ett beställningsjobb av justitieminister Beatrice Ask (M), som inte var nöjd med Björn Erikssons utredning, som bland annat behandlade samma uppgift. Svenssons utredning är ingen utredning. Det är en politisk pamflett där Svensson redan från början haft förutfattade meningar om hur klubbarna är och sedan lägger förslag därefter.

Att Svensson inte vet vad han pratar om framgår tydligt i uttalanden som att de idrottsklubbar som drivs som aktiebolag måste ha incitament för att jobba med säkerheten. Frågan man då lätt ställer sig är om de klubbar som inte drivs som aktiebolag också måste ha de incitamenten? Bara för att en klubb drivs via ett aktiebolag så måste ju alla klubbar jobba för en bättre säkerhet.

Sedan har Svensson fått för sig klubbarnas aktiebolag drivs som vanliga börsnoterade företag och tycker att ”gratis polisbevakning” är som att skänka pengar till höjda styrelsearvoden. Det är bara det att i AIK så betalas inga arvoden ut. Jag vet inte hur det är i de andra klubbarna. Men av tradition så arvodera AIK inga styrelseuppdrag. Jag har som ordförande i AIK Innebandy 0 kr i arvode. Ingen annan i styrelsen uppbär heller något arvode och det är likadant inom fotbollen.

Ilskan är stor bland de klubbar som drivs som idrottsaktiebolag och det med rätta. Jag kan bara hoppas att det finns fler vettiga politiker, likt min FP-kollega, kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som anser att polisens faktureringsiver är ett reellt och allvarligt hot mot Stockholms kultur- och idrottsliv och något som borde avskaffas fortast möjligt.

Avslutningsvis har jag läst en intressant blogg av min partikollega Staffan Werme, FP:s kommunalråd i Örebro. Staffan har skrivit om Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och beskriver på ett intressant sätt hur föreningen undan för undan har partipolitiserats. Till skillnad från Staffan så är jag sedan bra många år en f d medlem i SNF. Jag tröttnade på föreningens ensidiga propaganda mot kärnkraft. Men i likhet med Staffan så tycker jag det är synd att SNF har gått från att vara en politiskt neutral organisation till att allt mer likna någon sorts grönvänster som skriker sig hesa så fort någon uttalar sig för kärnkraften. Min uppmaning till SNF är därför att avpolitisera sig själva och det fortast möjligt!

 

En dag som denna - positivt och negativt

Under en dag som denna, söndagen den 28 april 2013, hinner det ju hända en hel del. Dessvärre är det som händer inte alltid positivt, även om det är lätt att glömma att det mesta faktiskt är det.

Det började med något bra redan på morgonen. I Dagens Nyheter läste jag om den senaste SIFO-undersökningen. Folkpartiet går framåt en hel procentenhet, sossarna tillbaka ungefär lika mycket och - framförallt - Sverigedemokraterna tillbaka till ungefär samma procentandel som FP. Bra!

Dagen har annars gått i idrottens tecken. Klockan 11.30 var jag på plats i Eriksdalshallen. AIK:s pojklag födda 1998 hade på ett storstilat sätt gått till final i Mitt-i cupen, men tyvärr förlorades finalmatchen mot Huddinge med 3-1.

Sedan var det match på Friends Arena, fotboll AIK mot Halmstad. AIK gör äntligen ett godkänt mål på vår nya hemmaarena, vilket innebar kvittering. Positivt! Sedan löper matchen på och AIK gör såsmåningom 3-2 via ett drömmål av Kennedy Igboananike. Tyvärr så kvitterar Halmstad på slutet, vilket gör att hela matchen till slut hamnar i moll.

Men jag får ju inte glömma att hela Sveriges ishockeylag, Tre kronor, har vunnit Czech hockey games. Bra gjort!

Några timmar är kvar av söndagen den 28 april 2013. Förhoppningsvis händer det bara positiva saker till midnatt.

Idrottens "största parti"

I politikens värld så borde det väl ara så att socialdemokrater nu är ganska så irriterade på jagande journalister, som har frågor kring Omar Mustafa. Jag kan lite grann förstå hur sossarna har det. Fast kanske inte på det sätt som ni tror, utan för att jag kan dra en parallell mellan det största partiet inom politiken och den största klubben inom idrotten.

AIK, som jag har haft som favoritklubb sedan barnsben och som jag är medlem i sedan 1980, är idrottens motsvarighet till socialdemokrater. Jag menar nu inte att det finns någon som helst likhet, mer än just att AIK är Sveriges och nordens största klubb med 17 000 medlemmar.

Däremot har alla åsikter om AIK och ibland känns det ärligt talat väldigt jobbigt. Då tänker jag inte på bortdömda mål som i den senaste fotbollsmatchen mot Malmö, utan mer när journalister har åsikter som vi från AIK:s sida har svårt att bemöta. Det senaste tillfället i den grenen är Uppdrag granskning, som hävdade att medlemmar från den s k Firman infiltrerat styrelser och andra typer av maktorgan. Men ger man några namnexempel på dessa personer? Svaret är nej.

När hörde vi något positivt om AIK från journalister? Det var dessvärre våldsamt länge sedan. Istället borde dessa journalister ta till sig det arbete som görs från AIK:s sida om en positiv läktarkultur. Men det säljs det förstås inga lösnummer på och tittarsiffrorna blir ju heller inte lika höga.

Men, nu vill jag avsluta detta blogginlägg på ett positivt sätt. Jag vill tacka alla som var med och deltog vid avslutningen med AIK Innebandy nu i torsdags, den 18 april. Jag tyckte att vi hade en oerhört kul och positiv stämning. Tack än en gång, ni som var med!

Omar Mustafa (S)

Omar Mustafa har tvingats att avgå från den socialdemokratiska partistyrelsen. Jag delar inte Omar Mustafas ideologi och inte heller åsikter i flera konkreta frågor. Men jag tycker ändå det hela är demokratiskt tveksamt. Det är det för övrigt flera som tycker, även inom den socialdemokratiska rörelsen.

Men det här aktualiserar också frågan om det verkligen är så att man måste hålla med om allt inom ett parti för att få vara medlem. Självfallet är det inte så. Jag vet ingen medlem inom mitt eget parti, Folkpartiet, som håller med om allt och så är det givetvis inom alla andra partier också. Det grundläggande för att vara partimedlem är naturligtvis partiets ideologi, som just är grundläggande värderingar. Jag har mycket svårt att se att man skulle kunna vara medlem i Folkpartiet och samtidigt mot parlamentarismen, för att nu ta ett exempel. Att framföra tankar om diktatur istället för demokrati går nog inte heller och sänkningar av bistånd och en flykting- och migrationspolitik som går ut på att slänga ut alla med utländsk bakgrund från Sverige, skulle nog göra att i varje fall jag rekommenderade den partimedlemmen att fundera över sitt medlemskap.

Men med allt detta sagt så är det naturligtvis till sist upp till respektive parti att hantera sina egna företrädare. Men jag kan inte annat än att konstatera att det inte verkar vara särskilt högt till tak i det socialdemokratiska partiet.

Socialdemokraternas kongress och Stockholms stadsteaters repertotar

Den socialdemokratiska partikongressen avslutas idag. Det råder splittring om en hel del frågor inom partiet, men partiledningen med partiledaren Stefan Löfven i spetsen har på ett skickligt sätt manövrerat dessa frågor från offentlighetens ljus till slutna rum och kompromisser som sedan de allra flesta gått med på.

För en del kongressombud verkar enighet ha varit betydligt viktigare än vilka beslut som har fattats. Just detta är väl i och för sig ganska så typiskt för socialdemokraterna. De senaste decennierna har det inte spelat så stor roll vilken politik som har förts, bara man har suttit i regeringsställning.

Just nu så gör man inte det och för min del får partiet gärna vara i opposition länge till, men det som slår mig i detta sammanhang är Sveriges Televisions rapportering från kongressen. Det ska bli intressant att framöver se hur SvT behandlar de övriga partierna. Nu har det varit både direktsändning och uppföljning och analyser och kommentarer så man nästan kunde tro att det var (S) som bestämde allt här i Sverige. Jag fick t o m ibland en känsla av att vissa reportrar trodde att (S) var det enda partiet i Sverige. När den ena kompromissen efter den andra togs fram på kongressen, så lät det från dessa reportrar som att "så här kommer det att bli". Men tack och lov är (S) ett parti som alla andra, förpassat i opposition och som för närvarande inte är i närheten av någon regeringsmakt.

För övrigt så skriver DN:s huvudledare idag mycket bra om kongressen.

Avslutningsvis något helt annat. I likhet med kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP) så har jag läst ett uttalande av Rickard Wessman (M). Han sitter, liksom Anna, i landstingets kulturnämnd. Wessman gillar inte att stadsteatern här i Stockholm ger musikaler. Wessman tycker ägardirektiven till teatern är för otydliga och att dessa borde styras upp, så att den konstnärliga kvaliteten blir tydligare.

Om det var så att Stockholms stadsteater bara spelade musikaler, så kunde jag möjligtvis ge Wessman ett uns av rätt. Men så är det ju inte. Stadsteatern har en mycket bred repertoar och musikaler är enbart en del av denna. Det senaste som jag själv såg var "Demoner" av Lars Norén. Innan dess har jag sett "Ömheten" av Jonas Gardell och Natascha Kampusch i regi av Hugo Hansén. Vilka föreställningar har Rickard Wessman sett av de tre?

Nytt partiprogram och en fundering över inflytande

Jag har under veckan läst lite i förslaget till nytt partiprogram. Ja, det är inte centerns jag har läst. För det som de ägnat helgen åt är inte ett partiprogram, utan ett idéprogram, vilket är en väsentlig skillnad. Jag har inte för avsikt att recensera centerpartiets diskussioner, men jag kan konstatera att det tagit dem över 100 år att komma fram till att de är liberala. Men hur mycket liberala de än säger sig vara, så kommer de ändå att förbli en kopia av originalet, som för evigt heter Folkpartiet. Allt detta har jag för övrigt kommenterat tidigare.

Det är alltså Folkpartiets förslag till partiprogram som jag ägnat min tid åt. I början av programförslaget står en hel del om vår ideologi, liberalismen. När jag läser den delen, som bara är hur bra som helst, så kan man undra varför inte fler än bara runt 6 % av Sveriges röstande befolkning säger att de ska rösta på Folkpartiet.

Några ytterligare saker som jag läst och som jag gillar är bejakandet av globaliseringen, som visserligen innebär en stor omställning, men som gör Sverige rikare i längden. Vi behöver en mer dynamisk arbetsmarknad och bättre villkor för företagen. I en globaliserad ekonomi är det inte högst skatt som ger bäst välfärd, utan smartast skattesystem.

Vi behöver också få en ökad trygghet för den enskilde med en allmän arbetslöshetsförsäkring och kraftigt förbättrade möjligheter till att skaffa sig nya kunskaper och kunna byta yrke mitt i livet.

Jag gillar också förslagen om en tioårig grundskola, förbättrad introduktion av nyanlända elever och ökat självbestämmande i sjukvård och äldreomsorg.

Jag återkommer med fler kommentarer vid ett annat tillfälle, när jag läst hela programförslaget.

Avslutningsvis har nyligen Politometern gjort en mätning över olika bloggars inflytande. Den baseras på s k inlänkar från övriga i bloggossfären. Bland Folkpartister ligger jag själv, ganska så oväntat för egen del, på en mycket hedrande plats 19 av de 198 som finns på listan. Kul att hamna så pass högt upp på en sådan här "inflytandelista".